Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

References to this case

Share

Highlight in text

Go

Viktigt rättsligt meddelande

|

61999C0141

Förslag till avgörande av generaladvokat Alber föredraget den 8 juni 2000. - Algemene Maatschappij voor Investering en Dienstverlening NV (AMID) mot Belgische Staat. - Begäran om förhandsavgörande: Hof van Beroep Gent - Belgien. - Etableringsfrihet - Skattelagstiftning - Direkta skatter - Avdrag för förlust i näringsverksamhet - Tidigare taxering. - Mål C-141/99.

Rättsfallssamling 2000 s. I-11619


Generaladvokatens förslag till avgörande


I - Inledning

1 I detta förfarande för förhandsavgörande är det fråga om huruvida artikel 52 i EG-fördraget (nu artikel 43 EG i ändrad lydelse) utgör hinder för tillämpningen av belgiska skattebestämmelser som i sin tur hindrar ett belgiskt bolag med ett fast driftsställe i Luxemburg från att dra av sina belgiska förluster från senare uppkomna belgiska vinster på grund av att dessa förluster kan räknas av från luxemburgska vinster, vilket medför att bolaget inte kan göra gällande de belgiska förlusterna vare sig i Belgien eller i Luxemburg.

2 Aktiebolaget Algemene Maatschappij van Verzekeringen en Grondkrediet, som numera går under benämningen Aktiengesellschaft Algemene Maatschappij voor Investering en Dienstverlening (vilket förkortas AMID), som är klagande i målet vid den nationella domstolen har sitt skatterättsliga hemvist i Belgien och innehar ett fast driftsställe i Storhertigdömet Luxemburg i enlighet med artikel 5 i dubbelbeskattningsavtalet mellan Belgien och Luxemburg. Under räkenskapsåret 1981 gick bolaget med förlust i Belgien. Under samma år uppkom i dess luxemburgska driftsställe vinster som i enlighet med artikel 23.2 punkt 1 i dubbelbeskattningsavtalet är undantagna från skatteplikt i Belgien. Inom ramen för taxeringsbeslutet om bolagsskatt för räkenskapsåret 1982 vill bolaget i enlighet med artikel 114 i den belgiska inkomstskattelagen(1) räkna av sina belgiska förluster för år 1981 från de belgiska vinsterna för år 1982.

3 Skatteförvaltningen har emellertid vägrat att medge en sådan avräkning, eftersom de förluster som uppkommit i Belgien i brist på belgiska vinster skall kvittas mot de vinster som enligt avtal är undantagna från skatteplikt. Den förlust som under räkenskapsåret 1981 uppkommit i Belgien för bolaget skall följaktligen kvittas mot de vinster som under samma år uppkommit i det luxemburgska driftsstället. Förlusten kan inte under räkenskapsåret 1982 avräknas från de vinster som uppkommit i Belgien.

4 Enligt den nationella domstolen Hof van beroep te Gent täckte följaktligen den från skatteplikt undantagna luxemburgska vinsten fullständigt de förluster som hade uppkommit i Belgien år 1981. På grund av detta kunde inte klaganden dra av de förluster som hade uppkommit i Belgien under räkenskapsåret 1981 från sin skattepliktiga intäkt för år 1982. Den förlust som uppkommit i Belgien år 1981 kunde vid taxeringsbeslutet om bolagsskatt i Luxemburg inte heller dras av från den vinst som uppkommit i Luxemburg. Klagandens vinster både i Belgien och i det fasta driftsstället i Luxemburg blev följaktligen föremål för bolagsskatt, utan att klaganden kunde dra av de förluster som uppkommit i Belgien år 1981 från de skattepliktiga vinsterna.

5 Om klaganden hade innehaft ett driftsställe i Belgien i stället för i Luxemburg hade dessa förluster enligt den nationella domstolen mycket väl kunnat dras av från klagandens skattepliktiga vinst vid taxeringsbeslutet om bolagsskatt. Klaganden missgynnas alltså skattemässigt på grund av att den har ett fast driftsställe i Luxemburg, vilket inte skulle ha varit fallet om den hade haft sitt fasta driftsställe i Belgien.

6 Den nationella domstolen har därför frågat sig om inte tillämpningen av artiklarna 66 och 69 i den kungliga kungörelsen om verkställighet av inkomstskattelagen(2) (nedan kallad kunglig kungörelse), som föreskriver att förlusterna skall räknas av från det luxemburgska driftsställets från skatteplikt undantagna vinst, begränsar etableringsfriheten som grundar sig på artikel 52 i EG-fördraget. Därför har den nationella domstolen ställt följande tolkningsfråga till EG-domstolen:

"Utgör artikel 52 i fördraget av den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska gemenskapen hinder för tillämpningen av en medlemsstats lagstiftning enligt vilken - vad gäller taxeringsbeslutet om bolagsskatt - en förlust i näringsverksamhet som uppkommit i denna medlemsstat under en tidigare beskattningsperiod i ett bolag med säte i medlemsstaten endast får dras av från bolagets vinst för en senare beskattningsperiod om denna förlust i näringsverksamhet inte kan kvittas mot den vinst som under en tidigare beskattningsperiod uppkommit i ett fast driftsställe som bolaget har i en annan medlemsstat, vilket medför att den förlust i näringsverksamhet som sålunda kvittats inte kan dras av från bolagets beskattningsbara intäkter vid ett taxeringsbeslut om bolagsskatt vare sig i den ena eller den andra medlemsstaten, medan det hade varit fullt möjligt att dra av förlusten i näringsverksamheten från bolagets beskattningsbara inkomst om det fasta driftsstället hade varit beläget i samma medlemsstat som bolaget?"

II - Relevanta belgiska skattebestämmelser

7 Den avräkning av förluster som klaganden gjort från vinster som är att hänföra till det följande räkenskapsåret möjliggörs i artikel 114 i inkomstskattelagen. I enlighet med denna bestämmelse skall de förluster i näringsverksamhet som uppkommit under de fem senaste beskattningsperioderna dras av från vinsten för den aktuella beskattningsperioden.

8 Förlusterna kvittas emellertid enligt en viss ordning, som fastställts i artikel 66 andra stycket c i den kungliga kungörelsen om verkställighet av inkomstskattelagen. I enlighet med denna bestämmelse kvittas förlust som uppkommit i Belgien i första hand mot belgiska vinster och, om dessa inte räcker till mot begränsat skattepliktiga vinster, och därefter mot vinster som enligt avtal är undantagna från skatteplikt.

9 Enligt artikel 69 i kunglig kungörelse begränsas möjligheten till avdrag för förluster i enlighet med artikel 114 i inkomstskattelagen i den bemärkelsen att äldre förluster i näringsverksamhet som avses i artikel 114 i inkomstskattelagen dras av endast såvida det inte tidigare har varit möjligt att göra avdrag för dem eller om de inte tidigare har täckts av vinster som enligt avtalet är undantagna från skatteplikt.

III - Parternas anföranden

10 En medlemsstat skall enligt klaganden - även om bestämmelserna om direkt skatt faller under dess behörighet - utöva sin behörighet i enlighet med gemenskapsrätten. I detta mål har Belgien underlåtit detta, eftersom de omtvistade bestämmelserna strider mot artikel 52 i EG-fördraget. Denna artikel förbjuder diskriminering på grund av nationalitet inom ramen för etableringsfriheten och ålägger inte bara värdmedlemsstaten utan även ursprungsmedlemsstaten förpliktelser. Det är även otillåtet att indirekt ställa hinder i vägen för etableringsfriheten, till exempel genom skattemässigt missgynnande.

11 I detta mål är det fråga om ett sådant missgynnande. Klaganden har genom ett räkneexempel visat att ett bolag med en filial i en annan medlemsstat kan på grund av de i detta mål omtvistade bestämmelserna, under vissa omständigheter bli tvunget att ta upp ett belopp till beskattning som överstiger intäkterna. Detta beror, enligt den översikt som klaganden har utarbetat, på att de belgiska förlusterna i detta mål kvittas endast mot den från skatteplikt undantagna luxemburgska vinsten och inte mot de belgiska vinsterna som är skattepliktiga i Belgien. Detta innebär i praktiken att förlusterna inte dras av från den skattepliktiga intäkten och att de följaktligen överstiger bolagets faktiska intäkter. Situationen skulle dessutom, enligt vad klaganden har anfört, vara en annan om denne hade en filial i Belgien. Följaktligen missgynnas respektive bestraffas klaganden på grund av att den innehar ett driftsställe i en annan medlemsstat. Denna diskriminering strider, även om den är begränsad, mot etableringsfriheten.

12 Eftersom Belgien inte har anfört något för att motivera nämnda särbehandling saknas enligt klaganden anledning att gå in på en sådan prövning. Några skäl för de omtvistade bestämmelserna skulle i varje fall inte kunna godtas, eftersom de strider mot proportionalitetsprincipen.

13 Enligt den belgiska regeringens uppfattning begränsas inte etableringsfriheten i detta mål. Skattebestämmelserna skall bedömas utifrån sitt allmänna sammanhang. I enlighet med detta beskattas belgiska bolag för sina samlade intäkter, vilket innebär att alla filialers vinster och förluster (inom landet och utomlands) skall slås samman i enlighet med artikel 66 i kunglig kungörelse. Denna artikel i kombination med det dubbelbeskattningsavtal som Belgien har ingått med alla medlemsstater medför vanligtvis en fördelaktig bolagsreglering, eftersom en utländsk förlust kan kvittas mot de belgiska vinsterna.

14 Inom ramen för denna beskattning skall mycket komplexa problem lösas och därför är det ofrånkomligt att företag kan missgynnas i enstaka fall. Likväl anser den belgiska regeringen att artikel 66 i kunglig kungörelse inte inverkar på ett företags val att öppna en utländsk filial. När ett företag bestämmer sig för att öppna en filial i en annan medlemsstat kan det inte veta om det kommer att gå med förlust och i så fall var. Svårigheterna i detta mål har enligt den belgiska regeringens uppfattning uppkommit till följd av skillnader mellan olika nationella skattesystem.

15 Enligt fast rättspraxis(3) skall den belgiska regeringen inom ramen för direkt beskattning avhålla sig från all öppen eller dold diskriminering på grund av nationalitet. Den belgiska regeringen har, i målet vid den nationella domstolen, förnekat att det är fråga om en sådan diskriminering och härvid hänvisat till domen i målet Schumacker(4), eftersom ett belgiskt bolag med en filial i utlandet inte befinner sig i samma situation som ett företag som är verksamt endast i Belgien. I det sistnämnda fallet slås vinster och förluster för alla driftsställen i Belgien samman i en beräkning, varvid det utan problem är möjligt att tillräkna bolaget de förluster som uppkommit i dess filial. En utländsk filial behandlas i stället som ett skattesubjekt, som beskattas enligt etableringsstatens lag och i förekommande fall enligt ett dubbelbeskattningsavtal. De båda bolagen kan per definition inte befinna sig i objektivt jämförbara situationer, eftersom det inte finns ett särskilt system för fasta filialer i Belgien.

16 Slutligen har den belgiska regeringen påpekat att belgiska bolag inte diskrimineras i förhållande till utländska bolag och att alla belgiska bolag behandlas på samma sätt som utländska filialer. Den belgiska regeringen har anfört att landet skulle vara tvunget att upprätta ett helt nytt system för bolagsbeskattning om det måste ändra de i detta mål omtvistade bestämmelserna. I detta fall skulle det inte vara säkert att systemet med avdrag för förluster fortfarande skulle vara lika fördelaktigt som det är nu.

17 Avslutningsvis har den belgiska regeringen ännu en gång gjort gällande att den inte anser att det föreligger något hinder för etableringsfriheten och frågar sig varför kommissionen, som utgår från att det föreligger en klar och tydlig överträdelse av artikel 52 i EG-fördraget, hittills inte har inlett något förfarande för fördragsbrott mot Belgien.

18 Enligt kommissionens uppfattning föreligger det i detta mål ett hinder för att etablera sig i en annan medlemsstat. Detta hinder består i det faktum att ett belgiskt bolag som vill öppna en filial måste fråga sig om det skall göra detta i Belgien eller i en annan medlemsstat, eftersom det inte kan dra av förlusterna under vissa omständigheter när det innehar en filial i en annan medlemsstat och när det uppkommer förluster i Belgien. Förlusterna är inte avdragsgilla när den utländska filialen går med vinst, vilket egentligen är syftet med en filial.

19 Kommissionen har gjort gällande att gemenskapsrätten för närvarande inte förpliktar medlemsstaterna att möjliggöra avdrag för förluster. En medlemsstat skall emellertid utan att göra sig skyldig till diskriminering och, i enligheten med domen i målet Daily Mail(5), möjliggöra avdrag för förluster om den har föreskrivit detta i sitt skattesystem. Vid behandlingen av tolkningsfrågan skall det faktum att förlusterna inte är avdragsgilla därför, enligt kommissionens uppfattning, tillskrivas mindre betydelse än det faktum att belgiska bolag som genom en filial vill bli verksamma i en annan medlemsstat särbehandlas. I enlighet med artiklarna 66 och 69 i kunglig kungörelse kan bolag som har skatterättsligt hemvist i Belgien och som innehar en filial i en annan medlemsstat åtminstone inte längre fullständigt dra av sina belgiska förluster från sina belgiska vinster. Situationen är en annan för belgiska bolag som är verksamma endast i Belgien eller som inte är verksamma inom ramen för en fast filial i utlandet. Följaktligen missgynnas belgiska bolag med en filial i en annan medlemsstat.

20 Även kommissionen har med hjälp av ett räkneexempel dragit den slutsatsen att dessa bolag eventuellt åläggs för hög skatt och därför kan avhållas från att öppna en filial i en annan medlemsstat. På så sätt begränsas etableringsfriheten. Därmed är det inte dubbelbeskattningsavtalet utan de belgiska bestämmelserna som har givit upphov till denna särbehandling. Belgiens anförande om att detta mål endast är ett specialfall skall underkännas. Snarare är det fråga om det system som är tillämpligt på alla belgiska företag som befinner sig i samma situation. Med hänvisning till domen i målet Dassonville(6) har kommissionen anfört att det i detta sammanhang är ovidkommande huruvida det är fråga om en potentiell eller faktisk begränsning.

21 Enligt kommissionens uppfattning gäller detta mål endast belgiska skattebetalare och därför inte olika nationella skattebestämmelser. Beträffande den belgiska regeringens anförande om att en belgisk och en utländsk filial inte befinner sig i en jämförbar situation har kommissionen anfört att detta mål inte gäller beskattning av utländska filialers vinst. Detta regleras i dubbelbeskattningsavtalet. Här är frågan varför det inte är möjligt med avdrag för förluster. Orsaken till detta är det faktum att vinsterna har uppkommit i en filial i en annan medlemsstat. Så till vida är det fråga om diskriminering.

22 Kommissionen har slutligen gått in på frågan huruvida det finns skäl för nämnda särbehandling. Emellertid har den påpekat att den belgiska regeringen själv inte har anfört något angående denna frågeställning. I detta sammanhang har kommissionen inte godtagit det argument enligt vilket bland annat kampen mot skattefusk och bedrägeri skulle kunna utgöra en motivering. Det faktum att en verksamhet utövas i en annan medlemsstat genom en fast filial kan inte i sig anses tyda på att det är fråga om missbruk eller bedrägeri. Dessutom har det tidsbegränsade avdraget för förluster skett endast inom ramen för det belgiska skattesystemet och är följaktligen lätt att kontrollera.

23 Enligt kommissionens uppfattning skulle vägran att medge avdrag för förluster kunna kompensera det faktum att luxemburgska vinster är befriade från skatt. Detta kan emellertid inte utgöra en motivering.

24 Dessutom har kommissionen förklarat att den belgiska regeringen i sitt anförande har gjort gällande att den genom dessa bestämmelser vill förhindra dubbla avdrag för förluster. Därvid har den emellertid hänfört sig till precis det motsatta fallet, att det uppkommer förluster i Luxemburg och vinster i Belgien. I detta mål är det fullständigt uteslutet att det skulle kunna ske ett dubbelt avdrag för förluster eftersom Luxemburg enligt territorialitetsprincipen inte medger avdrag för belgiska förluster. Det är följaktligen inte fråga om att förhindra dubbla avdrag för förluster, utan om ett dubbelt förhindrande av avdrag för förluster. Därutöver finns det andra medel för att förhindra dubbla avdrag för förluster. Kommissionen har i detta avseende hänvisat till artikel 23.1 punkt 5 i dubbelbeskattningsavtalet, som gäller det motsatta fallet och som visar att avdrag för förluster kan medges utan att skattesystemet berövas sin verkan.

IV - Bedömning

25 Belgien har med rätta påpekat att direkt skatt faller under medlemsstaternas behörighet. Som den belgiska regeringen också har påpekat skall emellertid gemenskapsrätten - i detta fall etableringsrätten - enligt fast rättspraxis(7) iakttas vid utövandet av denna behörighet.

26 De omtvistade bestämmelserna kan åsidosätta etableringsfriheten som tillerkänns medlemsstaternas medborgare genom artikel 52 i EG-fördraget, bestämmelser som även gäller bolag i enlighet med artikel 58 i EG-fördraget.

27 Domstolen har i sin fasta rättspraxis beslutat följande:

"Även om dessa bestämmelser, enligt sin ordalydelse, bland annat syftar till att säkerställa nationell behandling i värdmedlemslandet, utgör de samtidigt förbud mot att ursprungslandet hindrar en av dess medborgare eller ett bolag som bildats i överensstämmelse med dess lagstiftning och som i övrigt motsvarar definitionen i artikel 58, från att etablera sig i en annan medlemsstat ..."(8)

28 Ovannämnda omständigheter föreligger i detta mål. Här är det fråga om huruvida Belgien hindrar ett belgiskt bolag från att etablera sig i en annan medlemsstat genom att under vissa förutsättningar vägra att möjliggöra avdrag för förluster. Ett belgiskt bolag som överväger att öppna ett fast driftsställe i en annan medlemsstat måste räkna med att inte kunna få avdrag för förluster i vissa fall, till exempel i fråga om vinster i Luxemburg och förluster i Belgien. Bolaget skulle inte missgynnas på detta sätt om det i stället öppnade ytterligare ett driftsställe i Belgien. Risken att eventuellt missgynnas kan avhålla ett bolag från att etablera sig i en annan medlemsstat. Följaktligen skulle dess etableringsfrihet vara begränsad.

29 I detta sammanhang har det inte heller någon betydelse att ett bolag, som den belgiska regeringen har anfört, inte i förväg kan veta om det kommer att gå med förlust och i så fall var. Bolaget måste när det avgör huruvida det skall öppna en filial i en annan medlemsstat avväga alla möjligheter. I detta sammanhang är det fullständigt tänkbart att den eventuella vägran att möjliggöra avdrag för förluster - som inte blir aktuell om ett bolag öppnar en filial i Belgien - medför att detta bolag avstår från att öppna en filial i en annan medlemsstat. Belgiens anförande att detta mål grundar sig på mycket sällan förekommande omständigheter, eftersom utländska filialer tvärtom ofta går med förlust, skall inte heller tillmätas någon betydelse i detta mål. Å ena sidan skall, som kommissionen också har anfört, utgångspunkten vara att ett bolag öppnar en filial i en annan medlemsstat för att gå med vinst i detta land. Det kommer således vid sin planering att i alla händelser överväga eller utgå från dessa omständigheter. Å andra sidan är den omfattning i vilken etableringsfriheten åsidosätts ovidkommande. Som domstolen har förklarat "[förbjuder] artikel 52 ... all slags diskriminering, även mycket begränsad sådan".(9) Även om detta mål faktiskt skulle vara mycket speciellt och ovanligt förändrar detta inte det faktum att etableringsfriheten har åsidosatts.

30 Målet är i alla händelser inte endast rent hypotetiskt eftersom klaganden faktiskt befinner sig i den ovannämnda situationen, även om den är mycket speciell. Utgångspunkten skall vara detta särskilda fall, även om det inte är ett "normalfall". Det är tillräckligt om bestämmelserna eventuellt kan begränsa de grundläggande friheterna. I detta sammanhang har domstolen i sin rättspraxis(10) förklarat att "artikel 52 i EG-fördraget utgör hinder för varje nationell åtgärd som, även om den tillämpas utan diskriminering med avseende på nationalitet, kan göra det svårare eller mindre attraktivt för gemenskapens medborgare att utöva de grundläggande friheter som garanteras genom fördraget".

31 Enligt den belgiska regeringens uppfattning är nackdelen med de ifrågavarande skattebestämmelserna en följd av skillnaderna mellan de olika staternas skattesystem, som fortfarande finns kvar i väntan på en harmonisering. Bolagen i detta mål har emellertid inte missgynnats på grund av de olika skattesatserna i de olika medlemsstaterna eller på grund av att skattebetalares personliga situation bedöms olika, vilket till exempel var fallet i domen i målet Gilly(11). Däremot har klaganden missgynnats på grund av att förlusterna i Belgien i detta mål avräknas från den luxemburgska filialens från skatteplikt undantagna vinst och inte från de vinster som har uppkommit i Belgien. I detta sammanhang har inte heller dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser någon betydelse.

32 Med stöd av domen i målet Schumacker(12) har den belgiska regeringen dessutom gjort gällande att belgiska bolag som är verksamma endast i Belgien och sådana bolag som har en filial i en annan medlemsstat inte befinner sig i en jämförbar situation. Även om driftsställen i Belgien i enlighet med belgisk skatterätt beskattas för sina samlade intäkter och ett belgiskt bolag per definition följaktligen inte kan inneha en utländsk filial så innebär detta ingen förändring när det gäller det faktum att ett belgiskt bolag som är verksamt på flera orter i Belgien obegränsat kan få avdrag för sina förluster. Den belgiska regeringen har nu gjort gällande att landet beräknar de samlade intäkterna utan att göra någon skillnad mellan de olika "filialerna", som inte anses som sådana i Belgien. Detta innebär emellertid just att de olika belgiska "filialernas" förluster ingår i beräkningen av de samlade intäkterna. Belgiska bolag som har minst en filial i en annan medlemsstat kan inte dra av alla sina förluster. Det är felaktigt att därav dra slutsatsen att klaganden skulle befinna sig i en situation som på ett objektivt sätt skiljer sig från övriga belgiska bolags situation.

33 Domstolen har gjort en sådan skillnad mellan personer som är bosatta i en medlemsstat och personer som är bosatta utomlands. I domen i målet Gschwind(13), där det var fråga om beskattning av utomlands bosatta personer, har domstolen fastställt att "situationen för en stats egna invånare respektive utomlands bosatta sällan [är] jämförbar, eftersom den inkomst som erhålls inom en stats territorium av en person som inte är bosatt där mestadels bara utgör en del av hans sammanlagda inkomst, vilken huvudsakligen hänför sig till hans hemvist, och eftersom den utomlands bosattes personliga skatteförmåga, med hänsyn tagen till hans samlade inkomster samt personliga förhållanden och familjesituation, enklast kan bedömas på den ort där han har större delen av sina personliga och ekonomiska intressen. Den orten sammanfaller vanligen med den berörda personens stadigvarande hemvist ..."

34 Detta mål gäller emellertid i alla händelser utländska medborgare som beskattas där de har sitt hemvist, varvid skatteplikten varierar alltefter de olika filialernas säte. Därutöver framgår det inte att det föreligger någon objektiv skillnad mellan bolag som är verksamma endast i Belgien och sådana som innehar en filial i en annan medlemsstat. Det faktum att en del av de intäkter som har uppkommit i det belgiska företaget, som innehar en filial i utlandet, beskattas i utlandet och att de förluster som uppkommit i utlandet under vissa omständigheter också kan kvittas i utlandet utgör inte heller en sådan skillnad. Situationen för de båda bolagen är jämförbar just på grund av att de belgiska förlusterna i detta mål inte kan kvittas mot de luxemburgska vinsterna. De båda bolagen vill kvitta sina belgiska förluster mot sina belgiska vinster. Det faktum att detta förvägras ett bolag som i Luxemburg innehar en filial som under den ifrågavarande perioden har gått med vinst utgör ett hinder för etableringsfriheten.

35 I detta sammanhang har det inte heller någon betydelse att, som den belgiska regeringen har anfört, belgiska och utländska bolag likabehandlas i Belgien. I detta mål har inte ett utländskt bolag diskriminerats, utan hinder har ställts i vägen för ett belgiskt bolag som innehar en filial i en annan medlemsstat. Det har inte heller någon betydelse att alla belgiska bolag med en utländsk filial likabehandlas så länge som alla dessa bolag behandlas på annat sätt än belgiska företag som är verksamma endast i Belgien.

36 Beträffande begränsningars motivering har domstolen i domen i målet Gebhard anfört att begränsande nationella åtgärder skall uppfylla fyra förutsättningar: "... De skall vara tillämpliga på ett icke-diskriminerande sätt, de skall framstå som motiverade med hänsyn till ett trängande allmänintresse, de skall vara ägnade att säkerställa förverkligandet av den målsättning som eftersträvas genom dem och de skall inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå denna målsättning ..."(14)

37 Den belgiska regeringen har inte förklarat varför de i detta mål omtvistade bestämmelserna skulle vara motiverade. Den har endast gjort gällande att man skall beakta skattesystemet, som skall anpassas i dess helhet vid en ändring av de i detta mål omtvistade bestämmelserna, varvid det inte är säkert att inte bolaget i ännu högre grad missgynnas skattemässigt. Den belgiska regeringen har emellertid inte närmare preciserat, respektive anfört, motiveringar i fråga om dessa antaganden.

38 Domstolen har hittills godkänt skattesystemets enhetlighet som motivering, till exempel i domen i målet ICI(15), där den har förklarat följande: ".... I de ovannämnda målen förelåg det emellertid ett direkt samband mellan möjligheten att dra av avgifter, å ena sidan, och beskattningen av de belopp som försäkringsgivarna var skyldiga att utge på grundval av försäkringskontrakten vid ålderdom och dödsfall, å andra sidan. Detta samband skulle bevaras för att värna om enhetligheten inom ifrågavarande skattesystem ..."

39 Den belgiska regeringen har i detta mål inte uttryckligen anfört att skattesystemets enhetlighet skulle utgöra en motivering. Lika litet har den gjort gällande att det i dess skattesystem finns ett samband mellan avdragsrätt respektive skatteförmåner och beskattning. I detta mål skulle man kunna tänka på att den förmån som utgörs av de från skatteplikt undantagna luxemburgska vinsterna skall kompenseras genom vägran att möjliggöra avdrag för förluster. Belgien har emellertid inte anfört detta, vilket i detta mål inte heller skulle utgöra en motivering, eftersom det inte finns ett direkt samband mellan de belgiska förlusterna och den luxemburgska vinsten.

40 Det skall följaktligen fastställas att de i detta mål omtvistade belgiska bestämmelserna begränsar belgiska bolags möjlighet att etablera sig i andra medlemsstater.

V - Rättegångskostnader

41 De kostnader som har förorsakats kommissionen, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

VI - Förslag till avgörande

42 På grund av ovanstående överväganden föreslår jag att tolkningsfrågan skall besvaras enligt följande:

Artikel 52 i EG-fördraget (nu artikel 43 EG i ändrad lydelse) utgör hinder för tillämpningen av en medlemsstats bestämmelser enligt vilka - vad gäller taxeringsbeslut om bolagsskatt - en förlust i näringsverksamhet, som uppkommit i denna medlemsstat under en tidigare beskattningsperiod i ett bolag med säte i medlemsstaten, endast får dras av från bolagets vinster för en senare beskattningsperiod om denna förlust i näringsverksamhet inte kan kvittas mot den vinst som under en tidigare beskattningsperiod uppkommit i ett fast driftsställe som bolaget har i en annan medlemsstat, vilket medför att den förlust i näringsverksamhet som sålunda kvittats inte kan dras av från bolagets beskattningsbara intäkter vid ett taxeringsbeslut om bolagsskatt, vare sig i den ena eller den andra medlemsstaten, medan det hade varit fullt möjligt att dra av förlusten i näringsverksamheten från bolagets beskattningsbara inkomst om det fasta driftsstället hade varit beläget i samma medlemsstat som bolaget.

(1) - Kunglig kungörelse av den 26 februari 1964 om samordning av lagbestämmelser om inkomstskatt, Moniteur belge av den 10 april 1964, s. 3809.

(2) - Kunglig kungörelse av den 4 mars 1965, Moniteur belge av den 30 april 1965, s. 4722.

(3) - Dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), punkt 16.

(4) - Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, I-225).

(5) - Dom av den 27 september 1988 i mål 81/87, Daily Mail and General Trust (REG 1988, s. 5483; svensk specialutgåva, volym 9, s. 693).

(6) - Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343).

(7) - Dom av den 16 juli 1998 i mål C-264/96, ICI (REG 1998, s. I-4695), punkt 19, med hänvisning till domen i målet Schumacker (ovan fotnot 4), punkt 21, domen i målet Wielockx (ovan fotnot 3), punkt 16, dom av den 27 juni 1996 i mål C-107/94, Asscher (REG 1996, s. I-3089), punkt 36, och av den 15 maj 1997 i mål C-250/95, Futura Participations och Singer (REG 1997, s. I-2471), punkt 19.

(8) - Dom av den 18 november 1999 i mål C-200/98, X AB, Y AB (REG 1999, s. I-8261), punkt 26, med hänvisning till domen i målet Daily Mail and General Trust (ovan fotnot 5), punkt 16, och domen i målet ICI (ovan fotnot 7), punkt 21.

(9) - Dom av den 28 januari 1986 i mål 270/83, kommissionen mot Frankrike (REG 1986, s. 273; svensk specialutgåva, volym 8, s. 389), punkt 21.

(10) - Dom av den 31 mars 1993 i mål C-19/92, Kraus (REG 1993, s. I-1663), punkt 32, och av den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard (REG 1995, s. I-4165), punkt 37.

(11) - Dom av den 12 maj 1998 i mål C-336/96, Gilly (REG 1998, s. I-2793), punkterna 47 och 50.

(12) - Ovan fotnot 4.

(13) - Dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451), punkt 22 med hänvisning till domen i målet Schumacker (ovan fotnot 4), punkt 31 och följande punkter.

(14) - Ovan fotnot 10, punkt 37.

(15) - Ovan fotnot 7, punkt 29, med hänvisning till dom av den 28 januari 1992 i mål C-204/90, Bachmann (REG 1992, s. I-249) och i mål C-300/90, kommissionen mot Belgien (REG 1992, s. I-305).