11.2.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 39/18 |
Talan väckt den 2 december 2011 — GFKL Financial Services mot kommissionen
(Mål T-620/11)
2012/C 39/35
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: GFKL Financial Services AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Schweda, S. Schultes-Schnitzlein, J. Eggers och M. Knebelsberger)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det beslut som Europeiska kommissionen fattade den 26 januari 2011 om det statliga stöd C 7/10 (f.d. CP 250/09 och NN 5/10) som Tyskland beviljat genom den saneringsklausul (Sanierungsklausel) som föreskrivs i lagen om bolagsskatt (Körperschaftsteuergesetz, KStG), delgivet med K(2011) 275 (EUT L 235, s. 26), och |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden huvudsakligen följande grunder.
1. |
Åsidosättande av artikel 107.1 FUEF: saneringsklausulen är inte en selektiv åtgärd.
|
2. |
Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF: inga statliga medel har använts Sökanden gör gällande att de överföringar av förluster som bibehållits genom saneringsklausulen inte utgör ett stöd med hjälp av statliga medel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF eftersom saneringsklausulen inte innebär att någon ekonomisk fördel ges, utan endast att en redan existerande finansiell ställning inte förändras. |
3. |
Åsidosättande av motiveringsskyldigheten Enligt sökande innebär det angripna beslutet ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Sökanden anser att det saknas en begriplig motivering av kommissionens bestämning av huvudreglerna. Vidare innebär de många misstag som kommissionen gjort vid sin bedömning av den tyska bolagsskatterätten att de huvudsakliga slutsatser kommissionen drar inte längre är urskiljbara. Sökanden gör gällande att de faktiska och rättsliga omständigheter som legat till grund för kommissionens uppfattning att saneringsklausulen utgör ett stöd inte framgår av det angripna beslutet. |
4. |
Åsidosättande av principen om skydd av berättigade förväntningar Sökanden gör gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt även på grund av att det i detta föreskrivs att återkravet av det (påstådda) stödet ska genomföras omedelbart och effektivt, utan att Tyskland getts möjlighet att beakta förväntningarna att kunna åtnjuta denna åtgärd som den som haft nytta av åtgärden haft i god tro. Det angripna beslutet strider därmed mot den oskrivna unionsrättsliga principen om skydd av berättigade förväntningar. |