EU tax law WEB Gardella - C-233/12

—

Simone Gardella, genom T. Truppa, R. Ciancaglini och M. Rossi, avvocati,

—

Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS), genom A. Sgroi, avvocato,

—

Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. De Socio, avvocato dello Stato,

—

Tjeckiens regering, genom M. Smolek, i egenskap av ombud,

—

Tysklands regering, genom T. Henze och J. Möller, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom C. Cattabriga och V. Kreuschitz, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 20 FEUF, 45 FEUF, 48 FEUF och 145 FEUF–147 FEUF samt artikel 15 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Simone Gardella, som arbetar vid Europeiska patentverket (nedan kallat EPV) i München (Tyskland) och Istituto nazionale della previdenza sociale (italiensk institution för social trygghet, nedan kallad INPS), angående att INPS har nekat Simone Gardella att till EPV:s ordning för social trygghet överföra ett kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som han har förvärvat under de perioder han har arbetat i Italien.

3

I artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, införd genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 (EUT L 124, s. 1) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), stadgas följande:

”Följande skall gälla för en tjänsteman som tillträder en tjänst i gemenskaperna efter att ha

Tjänstemannen skall när han blir fast anställd, men innan han blir berättigad till avgångspension enligt artikel 77 i tjänsteföreskrifterna, ha rätt att få kapitalvärdet, uppräknat per dagen för överföringen, för de pensionsrättigheter som han förvärvat på grundval av sådan tjänstgöring eller verksamhet, inbetalt till gemenskaperna.

I så fall skall den institution där tjänstemannen tjänstgör, med hänsyn till hans grundlön och ålder och växelkursen på dagen för begäran om överföringen, genom allmänna genomförandebestämmelser fastställa det antal pensionsgrundande tjänsteår som skall tillgodoräknas honom i gemenskapens pensionssystem för den tidigare tjänstgöringsperioden på grundval av det överförda kapitalbeloppet, efter avdrag för ett belopp som motsvarar värdeökningen mellan dagen för begäran om överföringen och den dag den faktiskt görs.

Tjänstemannen får bara utnyttja denna möjlighet en gång per medlemsstat och pensionsfond.”

4

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1), som har ersatt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006 (EUT L 392, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1408/71), innehåller bestämmelser om samordning av systemen för social trygghet i Europeiska unionen.

5

I artikel 2 i förordning nr 883/2004, med rubriken ”Personkrets”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Denna förordning skall tillämpas på alla som är medborgare i en medlemsstat, statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och som omfattas eller har omfattats av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.”

6

Artikel 3 i förordningen, med rubriken ”Sakområden”, föreskriver följande i punkt 1:

”Denna förordning gäller all lagstiftning om följande grenar av social trygghet

...

...”

7

Artikel 6 i förordning nr 883/2004, med rubriken ”Sammanläggning av perioder”, har följande lydelse:

”Om inte annat följer av denna förordning, skall den behöriga institutionen i en medlemsstat enligt vars lagstiftning

villkoras av att försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har fullgjorts, i nödvändig utsträckning beakta perioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat som om de vore perioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar.”

8

I artikel 52 i förordningen, som har rubriken ”Beviljande av förmåner”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Den behöriga institutionen skall beräkna det förmånsbelopp som skall utbetalas

9

EPV är en internationell organisation som inrättades genom konventionen om meddelande av Europeiska patent, upprättad i München, den 5 oktober 1973, med säte i denna stad.

10

EPV har ett eget pensionssystem som är åtskilt från medlemstaternas och unionens respektive pensionssystem.

11

Enligt artikel 12 i pensionsbestämmelserna för Europeiska patentverket, som antagits av EPV:s styrelse med stöd av artikel 33 i ovannämnda konvention, kan anställda vid EPV överföra det kapitalvärde som motsvarar de rättigheter som tidigare har förvärvats i andra pensionssystem, såvida det är tillåtet enligt dessa system. Om så är fallet fastställer EPV enligt sina egna bestämmelser det antal pensionsgrundande tjänsteår från det tidigare systemet som ska tillgodoräknas vederbörande och följaktligen den ålderspension han eller hon har rätt till.

12

Det framgår av beslutet att begära förhandsavgörande att det däremot inte föreskrivs något i Europeiska patentverkets pensionsbestämmelser om sammanläggning av avgiftsperioder, det vill säga möjligheten att kumulera de pensionsgrundande tjänsteår som har förvärvats hos EPV med de rättigheter som har förvärvats i andra pensionssystem.

13

Det framgår av beslutet att begära förhandsavgörande att överföring, eller sammanslagning, av pensionsrättigheter, såsom fastställt i lag nr 29 av den 7 februari 1979 om sammanslagning av arbetstagares försäkringsperioder i socialförsäkringshänseende (legge n. 29 – Ricongiunzione dei periodi assicurativi dei lavoratori ai fini previdenziali) (GURI nr 40 av den 9 februari 1979), med senare ändringar, i Italien endast gäller för anställda i offentlig eller privat sektor som är eller har varit anslutna till obligatoriska pensionssystem i institutioner, fonder och nationella pensionssystem. Överföring sker mot betalning, som ska erläggas av den som begär överföring.

14

Den nationella domstolen har även upplyst om att enligt tjänsteföreskrifterna kan tjänstemän och övriga anställda i unionen samt enligt särskilda överenskommelser anställda vid Europeiska universitetsinstitutet och Europeiska investeringsbanken utnyttja denna ordning om överföring av det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som tidigare förvärvats i Italien.

15

Anställda vid EPV omfattas däremot inte av denna ordning, eftersom det inte finns någon överenskommelse mellan EPV och Republiken Italien som medger att det kapitalvärde som motsvarar pensionsrättigheter som har förvärvats av arbetstagare som tidigare var anslutna till INPS överförs till denna internationella organisation.

16

Vad beträffar sammanläggning av avgiftsperioder framgår det av de upplysningar som den nationella domstolen har tillhandahållit att denna ordning, enligt förordning nr 883/2004, i princip gäller för alla arbetstagare och egenföretagare och för fria yrken. Den gäller emellertid inte för anställda vid EPV, vilka i egenskap av anställda i en internationell organisation inte, enligt ordalydelsen i artikel 2 i förordning nr 883/2004 kan anses ”omfattas … av lagstiftningen i en eller flera medlemsstater”.

17

Simone Gardella är italiensk medborgare och arbetar vid EPV sedan den 1 maj 2002.

18

Innan han tillrädde denna tjänst arbetade han i Italien under perioden den 21 december 1992–den 30 april 2002. Han betalade pensionsavgift för 485 veckor, vilket motsvarar 9 år och 17 veckor.

19

Simone Gardella ansökte den 15 september 2008 om att INPS skulle överföra det kapitalvärde som motsvarade de pensionsrättigheter han hade förvärvat under ovannämnda period till EPV:s system för social trygghet.

20

INPS avslog ansökan och gjorde gällande att det saknades bestämmelser i Italien som medgav en sådan överföring.

21

Simone Gardella överklagade INPS avslagsbeslut till Tribunale di La Spezia.

22

Nämnda domstol fann att den omständigheten att det saknas bestämmelser i italiensk rätt som möjliggör en överföring av det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som tidigare förvärvats i Italien, jämte den omständigheten att det i Europeiska patentverkets pensionsbestämmelser saknas bestämmelser som möjliggör en sammanläggning av de avgiftsperioder som tidsmässigt ligger före anställningen, tycks utgöra ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet i unionen. De arbetstagare som har förvärvat pensionsrättigheter i Italien avskräcks nämligen från att tacka ja till erbjudande om anställning vid EPV, då de inte kan tillgodoräkna sig inbetalda avgifter och förvärvade pensionsgrundande tjänsteår som tidsmässigt föregår anställningen med avseende på pension. Denna situation utgör ett uppenbart åsidosättande av de rättigheter som tillerkänns unionsmedborgare i artikel 20 FEUF, 45 FEUF och 48 FEUF och är även oförenligt med artiklarna 145 FEUF–147 FEUF samt med artikel 15 i stadgan.

23

Mot denna bakgrund beslutade Tribunale di La Spezia att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

24

Den nationella domstolen har ställt sina frågor, som ska behandlas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artiklarna 20 FEUF, 45 FEUF, 48 FEUF och 145 FEUF–147 FEUF samt artikel 15 i stadgan ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken egna medborgare, som är anställda vid en internationell organisation, såsom EPV, vilken är belägen i en annan medlemsstat, inte till denna organisations pensionssystem får överföra det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som de tidigare har förvärvat i ursprungsmedlemsstaten, i avsaknad av en internationell överenskommelse mellan denna medlemsstat och den internationella organisationen i vilken föreskrivs möjlighet för en sådan överföring.

25

Enligt fast rättspraxis omfattas alla medborgare som har använt sig av rätten till fri rörlighet och som har förvärvsarbetat i en annan medlemsstat än den där de är bosatta, oavsett bosättningsort och nationalitet, av tillämpningsområdet för artikel 45 FEUF. Även en unionsmedborgare som arbetar i en annan medlemsstat än sin ursprungsstat och som har blivit anställd vid en internationell organisation omfattas av tillämpningsområdet för denna bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2006 i mål C-185/04, Öberg, REG 2006, s. I-1453, punkterna 11 och 12 och där angiven rättspraxis).

26

Arbetstagaren förlorar nämligen inte sin egenskap av arbetstagare i den mening som avses i artikel 45 FEUF på grund av att han innehar en anställning vid en internationell organisation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 mars 1989 i de förenade målen 389/87 och 390/87, Echternach och Moritz, REG 1989, s. 723, punkt 11).

27

Härav följer att Simone Gardella befinner sig i en situation som faller inom tillämpningsområdet för artikel 45 FEUF.

28

Vid prövningen av frågan huruvida Simone Gardellas avsaknad av rätt att överföra det kapitalvärde som motsvarar hans pensionsrättigheter till EPV:s pensionssystem kan utgöra ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet i unionen erinrar domstolen inledningsvis om att den möjlighet som stadgas i tjänsteföreskrifterna att överföra det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som har förvärvats vid tidigare verksamhet till unionens pensionssystem inte kan utvidgas till att även gälla tjänstemän vid EPV eller relationerna mellan en medlemsstat och en internationell organisation, såsom EPV.

29

EPV är nämligen inte en av unionens institutioner eller organ, varpå tjänsteföreskrifterna är tillämpliga.

30

Medan tjänsteföreskrifterna i alla delar är bindande och omedelbart tillämpliga i samtliga medlemsstater har inte, enligt unionsrätten, Europeiska patentverkets pensionsbestämmelser, som inte är en av unionens rättsakter, sådana rättsverkningar i medlemsstaterna. Sistnämnda bestämmelser anger dessutom uttryckligen såsom villkor för överföring av det kapitalvärde som motsvarar pensionsrättigheterna att den institution som förvaltar det pensionssystem till vilket den berörde tjänstemannen tidigare var ansluten lämnar sitt godkännande.

31

EPV är en internationell organisation som regleras av internationell rätt.

32

Den situation som Simone Gardella befinner sig i ska således bedömas genom en jämförelse mellan hans situation och situationen för medborgare som använder sig av den fria rörligheten i unionen för att utöva avlönad verksamhet hos arbetsgivare som inte är unionsinstitutioner och internationella organisationer, såsom EPV, liksom situationen för medborgare som är egenföretagare. Sådana verksamheter utgör den i särklass största andelen av de fall där medborgarna utnyttjar rätten till fri rörlighet.

33

Domstolen erinrar emellertid om att varken EUF-fördraget eller förordning nr 1408/71 eller förordning nr 883/2004, såvitt avser samordningen av systemen för social trygghet mellan medlemsstaterna, fastställde eller fastställer regler om överföring av det kapitalvärde som motsvarar redan förvärvade pensionsrättigheter. De baseras i stället på principen om sammanläggning av perioder, såsom denna framgår av artikel 48 FEUF och genomförandet av denna artikel genom ovannämnda förordningar.

34

Domstolen erinrar även om att det föreskrivs i artikel 48 FEUF, vilken Simone Gardella har åberopat till stöd för sitt yrkande och som det även hänvisas till i tolkningsfrågorna, att Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska besluta om ”sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare” bland annat genom att införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare att ”alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman …”. Ett sådant system med sammanläggning av perioder har genomförts genom förordning nr 1408/71 och därefter genom förordning nr 883/2004.

35

Det följer således inte av artikel 45 FEUF, tolkad mot bakgrund av artikel 48 FEUF, att en medlemsstat är skyldig att föreskriva en möjlighet för en tjänsteman vid en internationell organisation, såsom EPV, att överföra det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som han tidigare har förvärvat till denna internationella organisations pensionssystem eller är skyldig att ingå en internationell överenskommelse om detta.

36

Den omständigheten att det inte föreligger en sådan möjlighet för tjänstemän vid en internationell organisation, såsom EPV, kan följaktligen inte betraktas som ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet i den mening som avses i artikel 45 FEUF.

37

Såvitt avser de övriga artiklarna i fördraget och i stadgan som anges i frågorna konstaterar domstolen följande.

38

Det följer av fast rättspraxis att rätten för varje unionsmedborgare att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, som i artikel 20 FEUF anges i allmänna ordalag, uttrycks mer specifikt i artikel 45 FEUF rörande den fria rörligheten för arbetstagare (se dom av den 1 oktober 2009 i mål C-3/08, Leyman, REG 2009, s. I-9085, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

39

Vad beträffar artikel 15.2 i stadgan, erinrar domstolen om att det i artikel 52.2 i stadgan föreskrivs att de rättigheter som erkänns i stadgan för vilka bestämmelser återfinns i fördragen ska utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa. Så är fallet med artikel 15.2 i stadgan, som bland annat – såsom bekräftas i förklaringarna till denna bestämmelse – upprepar arbetskraftens fria rörlighet, vilken säkerställs genom artikel 45 FEUF.

40

I artiklarna 145 FEUF–147 FEUF anges målsättningarna för och de allmänna åtgärderna för unionens sysselsättningspolitik. Varken den rätt som Simone Gardella har hävdat eller en medlemsstats skyldighet att säkerställa en sådan rätt kan härledas ur sådana bestämmelser.

41

Följaktligen är det tillräckligt att göra en prövning enligt artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF för att kunna besvara frågorna.

42

Simone Gardella har gjort gällande att han, om hans yrkande vid den nationella domstolen inte bifalls, riskerar att förlora sina förvärvade pensionsrättigheter, eftersom EPV inte tillämpar ordningen med sammanläggning och eftersom hans anställnings- eller avgiftsperioder i Italien eventuellt inte når upp till den minimiperiod som föreskrivs i nationell lagstiftning för rätt till pension.

43

INPS har bestritt detta påstående men har vid förhandlingen inte kunnat utesluta en sådan möjlighet.

44

Det är korrekt att det i artikel 48 FEUF föreskrivs införande av ett system som gör det möjligt att säkerställa att migrerande arbetstagare kan lägga samman alla perioder ”som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna” och att det i artikel 18 i förordning nr 1408/71 och senare i artikel 6 i förordning nr 883/2004 föreskrivs en sammanläggning av perioder ”som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat”. Dessa bestämmelser omfattar inte perioder av anställning vid EPV.

45

Icke desto mindre gäller att när systemet med överföring av det kapitalvärde som motsvarar tidigare förvärvade pensionsrättigheter i en medlemsstat till pensionssystemet hos en ny arbetstagare i en annan medlemsstat inte kan tillämpas, innebär den omständigheten att en arbetstagare berövas rätten till sammanläggning av de perioder som har fullgjorts enligt flera medlemsstaters lagstiftning – en rätt som i allmänhet, vid anställning, tillkommer alla arbetstagare hos samtliga arbetsgivare i en medlemsstat, med undantag för internationella organisationer, såsom EPV – i princip ett hinder för arbetskraftens fria rörlighet i den mening som avses i artikel 45 FEUF.

46

En sådan lagstiftning leder nämligen till att personer som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet och vilkas anställnings- eller avgiftsperioder inte når upp till den minimiperiod som krävs i nationell lagstiftning för att ha rätt till pension riskerar att förlora rätten till förmåner vid ålderdom, som de skulle ha haft rätt till om de inte hade accepterat ett erbjudande om anställning i en annan medlemsstat vid en internationell organisation. Den kan således hindra utövandet av rätten till fri rörlighet. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida den italienska lagstiftningen om förmåner vid ålderdom har en sådan verkan.

47

INPS har inte vid förhandlingen framfört några sådana skäl av allmänintresse som kan motivera en sådan begränsning av den fria rörligheten.

48

Följaktligen ska en arbetstagare som Simone Gardella, när han uppnår pensionsåldern, med avseende på rätten till ålderspension kunna begära sammanläggning av sina anställningsperioder i Italien och anställningsperioden vid EPV.

49

Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska frågorna besvaras enligt följande. Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat som inte medger egna medborgare som är anställda vid en internationell organisation, såsom EPV, belägen i en annan medlemsstat, att till denna organisations pensionssystem överföra det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som de tidigare har förvärvat i förstnämnda medlemsstat, i avsaknad av en överenskommelse mellan denna medlemsstat och nämnda internationella organisation, i vilken det föreskrivs möjlighet för en sådan överföring. Om ordningen med överföring av det kapitalvärde som motsvarar tidigare förvärvade pensionsrättigheter i en medlemsstat till pensionssystemet hos en ny arbetsgivare i en annan medlemsstat inte kan tillämpas, ska artikel 45 FEUF emellertid tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat som inte möjliggör beaktande av anställningsperioder som en unionsmedborgare har fullgjort vid en internationell organisation, såsom EPV, belägen i en annan medlemsstat, med avseende på rätten till ålderspension.

50

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat, som inte medger egna medborgare som är anställda vid en internationell organisation, såsom Europeiska patentverket, belägen i en annan medlemsstat, att till denna organisations pensionssystem överföra det kapitalvärde som motsvarar de pensionsrättigheter som de tidigare har förvärvat i förstnämnda medlemsstat, i avsaknad av en överenskommelse mellan denna medlemsstat och nämnda internationella organisation, i vilken det föreskrivs möjlighet för en sådan överföring.

Om ordningen med överföring av det kapitalvärde som motsvarar tidigare förvärvade pensionsrättigheter i en medlemsstat till pensionssystemet hos en ny arbetsgivare i en annan medlemsstat inte kan tillämpas, ska artikel 45 FEUF emellertid tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat som inte möjliggör beaktande av anställningsperioder som en unionsmedborgare har fullgjort vid en internationell organisation, såsom Europeiska patentverket, belägen i en annan medlemsstat, med avseende på rätten till ålderspension.

Underskrifter