Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

16.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 184/11

Talan väckt den 7 mars 2014 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-112/14)

2014/C 184/14

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och L. Armati)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i EES-avtalet, alternativt enligt artikel 49 FEUF och artikel 31 i EES-avtalet, genom att anta och behålla skattelagstiftning, om fördelning av vinster till ägarna av företag som inte är hemmahörande i Förenade kungariket, enligt vilken inhemsk verksamhet behandlas annorlunda än gränsöverskridande verksamhet, och

—

förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den ifrågasatta nationella lagstiftningen

I section 13 i Taxation of Chargeable Gains Act 1992 (1992 års lag om beskattning av skattepliktig vinst) föreskrivs att vinster hos vissa typer av företag som inte är hemmahörande i Förenade kungariket omedelbart kan beskattas hos företagets ägare och andra som har ett bestämmande inflytande över företaget, om dessa är hemmahörande i Förenade kungariket, oavsett huruvida de faktiskt erhåller någon inkomst eller inte.

Huvudargument

I Förenade kungariket hemmahörande personer beskattas för vinster i vissa företag som inte är hemmahörande i landet och över vilka de har ett bestämmande inflytande, medan de inte skulle beskattas för sådana vinster om företagen var hemmahörande i Förenade kungariket. Denna skillnad i beskattningen är ägnad att avhålla skattebetalare i Förenade kungariket från att investera i sådana företag som inte är hemmahörande i landet, vilket är oförenligt med artikel 63 FEUF och artikel 40 i EES-avtalet.

Det är möjligt att den aktuella föreskriften kan förebygga vissa typer av skatteundandragande och missbruk av skattereglerna. Tillämpningen av föreskriften är emellertid inte begränsad till enbart fall av skatteundandragande och missbruk av skattereglerna, varför föreskriften inte är motiverad.