Available languages

Taxonomy tags

Info

References in this case

Share

Highlight in text

Go

26.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 26/19

Överklagande ingett den 21 november 2014 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 11 september 2014 i mål T-425/11, Grekland mot kommissionen

(Mål C-530/14 P)

(2015/C 026/23)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: A, Bouchagiar och P. J. Loewenthal)

Övrig part i målet: Republiken Grekland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 11 september 2014, som delgavs kommissionen den 12 september 2014, i mål T-425/11, Grekland mot kommissionen (ECLI: EU:T:2014:768),

—

återförvisa målet tillbaka till tribunalen för förnyad prövning,

—

låta frågan om rättegångskostnader anstå.

Grunder och huvudargument

Överklagandet baseras på en enda grund: Tribunalen gjorde en felaktig tolkning samt en felaktig rättstillämpning av artikel 107.1 FEUF då den slog fast att den angripna åtgärden inte medförde någon fördel för statliga kasinon. Kommissionens enda grund består av tre delgrunder.

För det första åsidosatte tribunalen artikel 107.1 FEUF när den i punkterna 52-58 i den överklagade domen slog fast att statliga kasinon inte åtnjöt någon fördel av att betala lägre avgift för varje besökare med stöd av den angripna åtgärden, eftersom det erlagda beloppet motsvarade 80 procent av den obligatoriska inträdesavgift som tas ut av såväl privata som statliga kasinon.

I punkterna 59-68 i den överklagade domen åsidosatte tribunalen för det andra artikel 107.1 FEUF då den slog fast att det inte var tillräckligt för kommissionen att definiera fördelen med de engripna åtgärderna såsom direkt (de jure) skattediskriminering, utan att kommissionen i stället var skyldig att grunda förekomsten av en fördel på en ekonomisk analys av den angripna åtgärdens verkningar.

I punkterna 74-80 åsidosatte tribunalen för det tredje artikel 107.1 FEUF då den slog fast att (i) gratis inträde inte styrker fördelen med den angripna åtgärden eftersom denna åtgärd inte medförde någon fördel och (ii) att innan det argumentet kan godtas måste kommissionen lägga fram bevis för att antalet gratis inträden i praktiken var överdrivet högt jämfört med syftet med den grekiska lagstiftningen som möjliggör denna praxis och därför strider mot villkoren i denna lagstiftning.